Dygden (I)

Som bekant handlade det förra inlägget om vad som är inom vår kontroll. Slutsatsen blev att det enda som egentligen är i vår fulla makt är vår vilja, vår inställning och våra begär. Nästa fråga man kan ställa sig är: Vad ska vi använda viljan, inställningen och begären till? Stoikernas svar på denna fråga är dygden. Eller snarare sagt de fyra dygderna: Visdom, mod, rättvisa och självkontroll.

Dygd eller last? Bild hämtad från https://news.berkeley.edu/2016/02/16/voters-take-note-study-shows-virtues-not-vices-lead-to-more-effective-political-leadership/

Men innan vi går in på vad var och en av dessa dygder innebär kanske vi först ska försöka reda ut vad begreppet dygd överhuvudtaget betyder. En dygd är ett eftersträvansvärt karaktärsdrag. Eller enklare sagt, en egenskap som är särskild önskvärd hos en person. En dygd kan ännu enklare sägas vara principer som är bra att följa. Stoikerna gick dock längre än så. De menade att dygden var det enda goda. Detta motiverade de med att allt annat än dygderna (yttre saker) kan användas till både gott och ont (rikedom och hälsa till exempel), men dygderna kan bara användas för gott. Visdom, mod, rättvisa och självkontroll är alltså gott i sig självt.

”Blott en sak ska jag säga dig – att inget betraktar vi som gott om det kan användas till ont. Och du kan ju själv se till hur mycket ont folk använder sina rikedomar, höga positioner och starka muskler”

Seneca, Breven till Lucilius (120:1)

”Bland tingen är somliga goda, somliga onda och somliga likgiltiga; de goda är dygderna och allt som inkluderas i dygderna; de onda är det motsatta; och de likgiltiga är rikedom, hälsa och rykte”

Epiktetos, Discourses (2:9)
Dygderna är inom vår kontroll. Bild hämtad från https://donaldrobertson.name/2018/01/18/what-do-the-stoic-virtues-mean/

Att leva i enlighet med principerna leder till lycka (grekiska: eudaimonia). Lycka för stoikerna har dock inte samma vardagliga betydelse som det har för oss idag. För stoikerna innebar lycka ett övergripande och bestående tillstånd av själsligt välmående. Ett inre lugn. Mer specifikt, är det ett tillstånd där man självsäkert vandrar på sin egna väg mot det enda rätta, utan att bry sig om yttre störningar i form av saker, drifter eller personer som råkar stå i vägen för en.

”Likt solens strålar fördunklar allt svagt ljus, så krossas och överväldigas alla smärtor, lidanden och andra störningar av dygdens storhet”

Seneca, Breven till Lucilius (66:20)

”Vad är resultatet av ett dygdigt liv? Lugn”

Epiktetos, Discourses (1:4)

Det är viktigt att poängtera att dygderna är beroende av varandra. Du måste praktisera alla principer på en och samma gång för att uppnå lycka eller ett inre lugn. Du kan inte vara lycklig om du visserligen är modig, men sedan har för vana att dricka dig okontrollerat full med alkohol varje kväll (ingen självkontroll). Det räcker inte med att hålla sig mer till en dygd men mindre till de andra. Man kan säga att det är allt eller inget.

”På samma sätt som en rak linje är likvärdig en annan rak linje, är den ena dygden likvärdig den andra dygden.”

Seneca, Breven till Lucilius (66:32)
Bilden illustrerar hur dygderna är beroende av varandra (hämtad från https://brewminate.com/disciplines-fields-and-virtues-the-full-stoic-system-in-one-neat-package/)

En annan viktig sak är att principerna ska följas för dess egna skull, inte för att du kan få ut något av det. Dygden är sin egna belöning. Du ska handla dygdigt för att det är rätt att göra så. För att ta ett exempel: Din granne har problem med bilen. Du råkar vara kunnig på att fixa bilar. Genast dyker en tanke upp i ditt huvud ‘om jag hjälper grannen med bilen kanske han ger mig en gentjänst i framtiden’. Du bestämmer dig därefter att hjälpa din granne eftersom du vill att han i framtiden ska vara i skuld till dig. Detta skulle stoikerna säga är fel. Du hjälper din granne för att du förväntar dig en belöning tillbaka. Du har inte varit dygdig. Istället ska du hjälpa grannen enbart på grund av det är rätt att göra så enligt någon av dygderna.

”Dygden behöver inte dekoreras med något; den är sin egna vackra prydnad”

Seneca, Breven till Lucilius (66:2)

Stoikerna underströk vikten av etisk utveckling. Att lära sig att leva dygdigt är en livslång process. Vi måste alltså varje dag sträva efter att förbättra oss i att följa principerna. Detta är självklart inte enkelt. Men varje steg vi tar mot dygden är också ett steg mot lyckan. Alla människor kan uppnå dygden, oavsett vad man har för bakgrund. Det spelar ingen roll om man är rik eller fattig, svensk eller grek, hälsosam eller sjuk.

”Om dygderna lovar lycka och lugn, då måste också framsteg mot dygderna vara framsteg mot lyckan och lugnet”

Epiktetos, Discourses (1:4)
Bild hämtad från https://www.njlifehacks.com/what-is-stoicism-overview-definition-10-stoic-principles/.

Till sist tänkte jag bara nämna att jag i nästa inlägg (del 2) kommer att skriva om varje enskild dygd. Nu lämnar vi dock ämnet dygd därhän. Må Fortuna vara med er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s